Nu har jag åkt en del på enhjulingen. Jag har använt den i stort sett varje dag till och från jobbet. En dag efter jobbet så tog jag enhjulingen ner till stan och hem igen. Det är dock bara 2 km dit men det är nedför hela vägen. På vägen hem så tog jag en en smalare gångväg hem med så pass branta uppförsbackar att jag brukar vara helt slut när jag cyklat den vägen. På vissa ställen märkte jag att det var ganska tungt men jag tycker att den klarade utmaningen galant. Jag skrev ju tidigare att jag hade haft lite problem med backar men det upplever jag är borta nu.

Jag har också haft med cykeln till sommarstugan och åkt en runda på ca 5 km. Några av de kilometer är grusväg. Jag försökte åka där körbana var åtkörd ordentligt. Denna åkning var inte lätt. Jag var helt slut efter att jag åkt här så grusväg kan jag inte rekomendera.

Jag har åkt så pass mycket att jag känner mig så avslappnad man kan vara när jag åker tycker jag. Jag känner dock att man kan inte slappna av helt. När man har åkt en lång runda så är jag en aning trött i benen. Jag känner att det kryper lite i knäna och det måste väl bero på att man är lite spänd hela tiden. Man får inte glömma att detta är just en enhjuling och inte en cykel. Att jämföra detta som jag lätt gör är inte helt rätt.

Jag känner mig ganska säker när jag kör omkring men så vid ett tillfälle så så var vägen en aning ojämn och ett tu tre så tappade jag kontrollen och lyckades inte manövrera cykeln och det brakade rätt i diket. Cykeln skall ju stänga av när man ramlar men det gjorde inte denna utan låg och snurrade på ställtet och jag fick kasta mig över den och trycka på knappen. Jag har ju försökt va extra rädd om denna så att den inte skall bli repig och hade den stängt av vid fallet så hade inte skadan blivt stor men nu repades sadeln ordentligt. Efter denna händelse har jag blivit en aning osäker när jag kör. Vi får se om det går bort efter jag har kört ett tag till.

Då är det måndag och idag fick det bli enhjulingen som tog mig till jobbet. Normalt tar det 9 minuter för mig att gå från dörr till dörr och då går jag i snabbt tempo. Enhjulingen tog mig dit på halva den tiden. Vägen dit består både av grus, asfalt, trottoarkanter, övergångsställen och hyffsade backar. Jag tycker att detta helt klart är ett alternativ till cykel för min del.

Jag kan känna att åkningen inte blir avslappnad. Jag känner mig lite spännd hela tiden men det kan ju släppa med tiden, vad vet jag. Det ser vi i slutet av provtiden :-) Jag upplever att man får luta cykeln en aning mycket om man inte ligger på maxfart. Likaså när man kommer mot en backe. När backen kommer så saktar farten in och man får luta mer om farten skall bibehållas, nästan mer än vad som känns ok. Därför får jag känslan att den inte skall orka men det gör den om man bara lutar mera. Som sagt detta kan ju va sånt som släpper när muskelminnet har satt sig ordentligt.

Det är i allafall väldigt roligt och jag åker alltid med ett lende på läpparna. Man är alltid iaktagen av alla som befinner sig inom synbart område, Alla småtabbar eller vingel registreras av andra direkt. Det kan ju va detta som gör att åkningen känns lite ansträngd. Jag upplevde inte detta vad jag kommer ihåg på premiärturen då det var mycket få personer som iaktog.

Nog för nu, vi får sem om nästa inlägg blir en film.

De är olidligt att vänta på paketet. Ska bli mycket intressant att test den. Jag har aldrig cyklat enhjuling förut så vi får se vad det blir för inlärningstid.